Lill sparveln

Nu har han lämnat mig i stor sorg och saknad, brorsan. Även fast han inte är död! Han har hur som helst dragit på semester med Mocha och Johan och lämnat mig i sticket och tankar i hjärnan om att det kommer blir jobbigt att klara sig utan sparveln i tre veckor.

När jag fick en fyra-minuters kram och han frågade om vi "inte kan också packa torran ner i resväskan" ville jag lägga mig ner och gråta. Eller varför inte aldrig släppa taget om krabaten?! Men det gäller ju att hålla en cool fasad. Så jag snodde sju pussar istället, sa hejdå och - aj vad det stack i hjärtat när dörren smällde igen. Kom och dra mig i håret i stället, eller bli sur på mig och klös på mina händer. Allt, men lämna mig inte i tre veckor. Ååååååååh!