Henkz

Igår när jag tagit mig hem, vinglat på cykeln med händerna i fickorna. Sänt blickar upp mot Gud och förbannade honom över att det är så satans kallt mötes jag ändå av något varmt på sängen där hemma. När jag gjort alla nattliga rutiner, som inte innebär att vara i mitt rum, hade jag fått tre sms av Henke.

"Du kom väl hem utan våldtäkt? :)"
"Hallå? :o"
"Men du måste ju svara nångång!!! :s"
Och seriöst, jag vet ingen som är så mån om att veta att man kommit hem väl. Möjligtvis pappa då! Men han är inte 17 och jordens busfrö. Dock är Henke bland världens finaste människor ändå. Även fast han busar, även fast han ibland får mig att koka inuti, skriker att han borde växa upp någon jävla gång, får mig att kipa efter luft under bensaxen och även fast han måste ha något att negga på över Stockholmsresan och därför övergått från "ni kommer aldrig iväg" till "men vafan ska ni göra där då", så är han en såndär kille jag önskar att jag var kär i. Skitkär!