Trött i alla dess vägar

Imorse ställde jag mig upp och typ... gallgrina.
Grinade mig in i en tröja, ut genom dörren, in till vardagsrummet, genom hallen, in i duschen. För jag var så jävla trött!

Jag orkade egentligen inte ta mig upp men kunde inte ta en jävla sovmorgon för vi hade NK. Med exkursion som man måste vara med på, med bajsMarianne, ute i sjutiotre minusgrader, klockan åtta:femton. Och det värsta är ju, att det är tisdag, och jag har ingen som helst aning om hur jag ska ta mig igenom veckan. För jag orkar inte! Orkar inte plugga, orkar inte göra bort saker. Kan inte resterande dagar flyga iväg?!

Liksom, Gud! Helvete! Ge mig helg hela livet. Det är inte svårare än så!