I månader av saknad har jag trott att mitt minneskort från min förra mobil varit all gone. Och är man inte så brydd i vad som finns i ens lådor kan vad som helst dölja sig under högar av papper och skrivböcker. Som min bäbis minneskortet!!! Fick en tår i ögat när jag kollade igenom bilderna.
Som alltid! Det med tår alltså. Är ju det ända jag skriver om, snyftningar och gråt. Nedanför är det massa glädje iallafall.
februari 15, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar