Det här är tiden på året då Lasse, speciellt "Efter nattens bränder" liksom har sin storhetstid. Jag blir så triggat vårig i ruset av "Jag vill gå hem med dig, stockholms kyss, åt samma håll, där elden falnar (men fortfarande glöder), Solen i ögonen" att det dansar i hela kroppen.
Nu
och på sensommaren.
Då är han också kung.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar