Jävla John. Jag tycker bara om den boken. Utan någon speciell anledning kanske. Den är skitmysigt. Den handlar om John Lennon. Den är dum. Ful. Snäll. Gosig...... Och påhittad. Vilket jag aldrig trodde skulle vara bra för fem öre. Man kan inte skriva ett plastliv om en person som faktiskt vandrat på jorden. Men jag lovar att Eva Dozzi kan.
Och den sista! Lilla kvällsboken. Om Linas lilla liv i Bramhed, och den handlar bara om killarkillarkillar. Killar igen. Förbjudna tankar. Onda hjärtan. Tårar. Snusk. Vänskap. Separationsångest. Gymnasiet. Blablabla. Grejen är den, den bara skriiiiker TONÅR! Och när jag var sisådär tretton eller fjorton år, då var den här boken ALLT. Hehe ne, men det var så fint att krypa in i någon annan liv när jag själv var lite ledsen. Och när jag själv tänkte börja på en naturbruksskola. När jag själv var glad för att pussas. När jag, helt enkelt, kunde känna igen mig. Ja, det låter ju som värsta lilla bibeln.....
Nu är det inte en liten bibel. Den är mer mitt fjortonåriga-jags favoritus. Och därför kommer den alltid vara på topp trean. HOPPAS JAG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar