Jag skulle ha skrivit det här för veckor sedan. Så jag skriver som om det var veckor sedan jag faktistk skrev

Okej att jag från första stund jag hörde Carl sjunga vetat att han är ett fenomenalt underbarn på sin grej men alltså igår! Igår!!!!

Han satt och klinka lite på gitarren medan jag låg och sickla ner Jimmys kuddar och då börjar grabben sjunga "ain't no sunshine". Först sög det till i magen, fick en käftsmäll av sång rakt upp i ansiktet, sen vaknade jag till och... även om jag sett Carl framträda ett tiotal gånger var det liksom här det träffade hjärnan hur fantastiskt bra han är.
Och när jag låg där, stirrade upp i taket och känd lite i mitt hjärta var det som att alla ord började komma ut med en jävla inlevelse. "And she's always gone too long everytime she goes away" har aldrig låtit så rätt i mina öron och det liksom plöjde sig genom hela kroppen.

Möjligtvis låter det ganska löjligt att sitta och prata om en vanlig 18årig kille som jag precis pallat jordgubbar med som att han är värsta världsidolen men Äh vafan grabben, du har totally nyckeln till mitt hjärta.