Oj vad kul att pugga

För tre månader sedan var det augusti.
Typ tolv veckor

Konsertvecka

Önskelista topp fem

Konsert med Bon Iver
Tattoo
Systemkamera
En riktig jävla kanonmiddag
Flygbiljett till ett askalas land

Fyller ju ändå år om tio dagar.
Annars får tomten vara snäll om han vill.

Igen igen igen

Hela morgonen startade så bra med att bussen som är nog tight att hinna med till skolan var åtta minuter sen. Det betyder att jag var inne i stan tretton över. Vilket inte spelade en jävla roll för DET VAR FAN tredje gången i rad jag inte hade psykologi under dessa fredagsmorgnar. Är så pistoff och asförbannad på min lärare att jag

1) skrek i datasalen om hur jävla trög, ful, äcklig och dum hon är

2) skrek om att hon tammefan kan höra av sig

3) att bussen, ja, var sen

Sen fick jag en kram och massa bilder på mig själv. Problem solved!

He's so fine I could die

Kan väl nämna ett antal gånger/tiotal gånger/tjugotal gånger jag fått för mig att Johnny Flynn, Anders Wedin eller kanske Johua Radin är min man. Men HA HA, släng er i väggen och skit i byxan säger jag bara. Lars Winnerbäck behöver egentligen inte göra mer än att stoppa sin tå på scen och jag sväljer tungan, hostar upp mitt hjärta, virar det tusen och åter tusen var runt honom och tänker på mannen som i Gudform.

Han är så fin att när jag stod längst fram precis framför honom tyckte jag t.o.m att hans knän som rörde sig innanför byxbenen var det mest fascinerande jag någonsin sett.

Ät skinkan på mackan nu

Ett liv som gris from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Kväll

Lyssnar på det här

Morgon

Lyssnar på det här

Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv

Kentiserar

Känns som att Luleå, typ hela Sverige, gör det jag gör just nu. Lyssnar på Kent. Men jag skiter i den där nya skivan och kör på alla gamla spår istället. Knåpar med spellistor, hjärnan och hjärtat. Som så många andra gånger då Kent pumpas ur högtalarna. Ungefär som alla gånger, egentligen. Tror jag börjar komma in i jordens största downtime?! NäJoNäJoNäJo.
Det är väl vädret!

Här får ni
ett) allt bra med kent
två) nattens lista

Mohah

Fan vad risigt att man inte ser vad som står inom de röda ringarna (men om du klickar så). Känns näst intill onödigt att slänga in bilden då men vafan, det är Carl, Mattias, Sebbe, Johan. HAH! Snacka om att detta måste vara de bästa som hänt på länge. Ze Strakos slavar arslet av sig i mitt café!

Satan

Den som kommit på kuddar och täcken, madrasser och lakan, har gjort det till ett helvete för mig att komma upp på morgonen. Kommer alltid sent. Idag igen!

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JÄVLA SATAN. PISSÅSNA!
... speciellt täcken.

Mk

Det smakar plast, rök och sprit i din mun
När du pratar verkar du jättedum, och du är alldeles för ung
Men det får duga i natt för båda vet att
Det här betyder ingenting

Mellan tårna

Sara hade en bild på sin blogg där hon hade massa jordgubbar och hallon i handen.
Och på en gång, på en gång började jag känna gräs under tårna. Massa olika gräs. Speciellt den där daggiga versionen. När det är kallt på marken men varmt i luften och vattnet är ljummet så man vill inte stiga upp. Tjockmörkt ute. Bara månen och enstaka lampor inifrån. Ja ni vet, sensommar.

Spenderade många timmar av den med AddeK och Petter, i Petters jordgubbsland. Jag och Adde cyklade ofta över bron för att kuta/boxa/hålla fast/slå oss igenom Petters hus ut till det lilla, välskötta riket av jordgubbar. Där det gällde att roffa åt sig så många som möjligt. Det kändes nästan hemskt att trampa sönder en planta eller tre när man hittade största knippan gubbar, SAMTIDIGT, och gjorde allt som stod i sin makt för att ta sig tvärs över landet. Ofta nerknuffad och skitig som fan.

Men just det där gräset som låg under fötterna innan jorden tog över, det kommer jag ihåg. Hur det kändes att gå i, klockan tre på natten. Fnissandes. Med mobilen som ficklampa. Hur det kändes att ligga i och prata om livet, tankar. Smaska jordgubbar! Och skogen vid tomtgränsen, stjärnorna som började komma fram, tystnaden. Hur mysigt allting var! Och det var alltid svinkallt att cykla hem. Men nog trampade man sig till jordgubbarna, gräset, och för att inte glömma Beck-filmerna, om och om igen. Sommar.Sen.Vill.Ha.

Den som inte tycker att denna låt är fin måste seriöst vara konstig

Feelings, feelings, that grows
Feelings that grows stronger in the dark will be lost in the light
Will be lost in the light

Beatlemania

'

Dresscode

Börjar fundera på om jag och Jontesisi känner på oss vad den andra plockar på sig på morgonen, och drar på oss motsvarigheten i vår egen garderob. Efter att ha studerat:
















känns det som att JA vi har nog det. Kan räkna upp åtminstone tre tillfällen på typ två veckor då vi lyckats matcha. Vit tröja, brillor, samma jeans, och vita dojjor - conversegrejerna. Så var det på idrotten. Och på Max. Då det nästan kändes pinsamt att gå tillsammans till kassan. Det var bara den svarta mössan som saknades på mig annars hade alla med all säkerhet varit bombis på att vi synkat det där, över telefon, dagen innan.

Prinsen av Peking

Markus Krunegård till KH.

OMG Markus Krunegård till KH

I'd just like to know if you can see yourself as clear as someone who has had you on his mind

Javisst att jag nött den här låten sedan... jag inte alls gillade honom som gjort orginalet, fick min första mp3, hade plancher över hela garderoben. Ja en jävla massa år sedan iallafall. Men den är lika jäkla bra iallafall. Så det är väl dags att punga ut skiten nu då.

Blööööh

Har inte pratat med Mattis på oändligt många dagar. Såg hans dubbelgångare i en bil igår. Så nu sitter jag här och... saknar honom, kanske lite. Tycker han kan ta sitt arse tillbaka till Sverige igen.

Han är ju bara ute och flänger hela tiden. Får alltid skriva sånahär inlägg! Alltid! Jävla jävel! Blöööööööh

I'm stupid I'm staying

Bapparaaa

Gulle er

Tjejer gör mitt liv fantastiskt! HA HA
(Nämen okej, ni är fantastiska. På hedersord och samvete)

Kick ass

Har precis pissat så mycket att Niagarafallet
KAN TA SIG!!!

Hgnld

Måste tipsa lite om Jontesisi.
Okej att han skriver om hiphopbajs hela tiden som jag egentligen är helt ointresserad av. Men det är så jävla skönt mode i bloggen att jag blir kokko i hjärnan. Och hela tiden, i varje inlägg, kan jag liksom höra hur han tänkt att skiten ska låta. I vilket jäkla tonläge han lägger texten!
God damn it, då har man lyckas.

Så den är skitmysig! Typ så att jag vill nypa den i kinden.
För jaja, inte ens jag kan motstå "Mammas gata". Har aldrig kunnat!
*klick*

Den vackraste stunden i livet var den när du kom

Oh my God, vilken blödig, smörig och risig rubrik tycker ni. Tycker jag också, verkligen. Men det är den enda raden som far genom min skalle när jag kollar in massa bilder från gamla källaren.

För ärligt, nånstans långt inne i mig är ni det bästa som hänt mig för ni bara råkuta rakt in i mitt hjärta på två minuter och sprängde kärlek ut i varenda liten jävla del av min kropp. Och jag stod chockad i flera månader, häpnad av hur ni fick mig att känna, paralyserat Kär i tolv stycken, samtidigt. Och det är hemskt att jag inte saknar er, att jag inte vill sitta i en svettig källare och se film hela helgerna. Lilla lilla källaren har liksom alltid varit så stor. Släpper liksom i klistret, rinner ut ur min kropp.

Fast ändå, så har ni ett fett jäkla rum i mig. Och jag kan säga vad jag säga vill, men det kommer ni alltid ha. Och där inne är det fantastiskt att krypa in ibland, och se vad vi gjorde. Där inne spelas en låt, det är något jag tror att det alltid kommer göra, för hela tiden har den varit om er, till er...

I'm strange And you're strange Don't want you to change

No way Ah ha ha ah

Why can't I explain Flying to the sun Without a plane

When you're here Ah ha ha ah

And don't you worry 'bout me babe Cuz I'm right here For you to say

Hope you know You inspire me You're a flower And I'm a bee

I need you Ah ha ha ah

All this You do for free Give me hope And I can see You're so true

Ah ha ha ah

And don't you Worry bout me babe Cuz I'm right there For you to say

...

I'm trying hard to think but I can't understand

Why everytime I see you,

you just walk away