januari 31, 2010
januari 29, 2010
Glad
- Har blivit så kallt att man börjar frysa redan i trapphuset
- Första fredagen jag inte är glad att det är fredag, för jag glömde att det är fredag
- Nikki Sixx och Kate von D har gjort slut...
- och det gör mig så jävla ledsen
- Orkar inte vänta en månad på att lämna den här stan
- Första fredagen jag inte är glad att det är fredag, för jag glömde att det är fredag
- Nikki Sixx och Kate von D har gjort slut...
- och det gör mig så jävla ledsen
- Orkar inte vänta en månad på att lämna den här stan
januari 23, 2010
Lördag
Bland det absolut finaste som finns på denna jord måste vara livet sett ur synen ovanför. Helger och sovmorgnar då du drar upp rullgardinen och låter dagsljuset fylla rummet, slår på lite skön musik, har en kopp te till höger om dig och, det bästa av allt, ligger kvar i sängen och bara njuter av att rulla runt bland alla täcken, kuddar och filtar i timmar.
Hade kunnat ha det så föralltid!
januari 22, 2010
Inget vettigt
Inget vettigt gjort, inget vettigt i skallen, inget vettigt på agendan. Det enda jag tänker på denna fredagkväll är Johns jävla uttalanden. På väg hem från skolan går vi Storgatan fram och John säger
- Hur mycket kostar ett presentkort?
På en millisekund får John, och Luleås halva befolkning, detta svar av mig "HAHAHAHAH haaaaaahaaaa aaaaaa kaaa..n in.t hähäh e aa.n.d. hohoh aaaaassss". Rakt i fejjan! Så blir det värsta stopp på vägen för jag måste försöka hålla mig på benen istället för att ligga dubbelvikt på den slaskiga marken.
Alltså Gud, tack, tacktack! Jag är fantastiskt glad att jag får lägga dessa på minnet, för dom är så genialiskt korkade.
- Hur mycket kostar ett presentkort?
På en millisekund får John, och Luleås halva befolkning, detta svar av mig "HAHAHAHAH haaaaaahaaaa aaaaaa kaaa..n in.t hähäh e aa.n.d. hohoh aaaaassss". Rakt i fejjan! Så blir det värsta stopp på vägen för jag måste försöka hålla mig på benen istället för att ligga dubbelvikt på den slaskiga marken.
Alltså Gud, tack, tacktack! Jag är fantastiskt glad att jag får lägga dessa på minnet, för dom är så genialiskt korkade.
januari 21, 2010
januari 19, 2010
januari 18, 2010
Det fruktade slutet
Väntade fyra dagar med att läsa ut The Dirt. För jag anade vad som skulle ske.
Och när det som skulle komma skall låg jag där på täcket, korsade armarna över bröstet med boken under, tröck den hårt mot kroppen som om det var en döende bebis, min döende bebis, blickade sorgset upp i taket och lät det forsa en flod av sorg inom mig. Nu har den forsat genom hela kroppen och lagt sig som ett svart jävla moln i varje vrå.
Ja, slutet kom!
För en vecka sedan!
Jag vet inte om jag tipsar om denna bok längre?!
För jag är fortfarande lika ledsen!
Och när det som skulle komma skall låg jag där på täcket, korsade armarna över bröstet med boken under, tröck den hårt mot kroppen som om det var en döende bebis, min döende bebis, blickade sorgset upp i taket och lät det forsa en flod av sorg inom mig. Nu har den forsat genom hela kroppen och lagt sig som ett svart jävla moln i varje vrå.
Ja, slutet kom!
För en vecka sedan!
Jag vet inte om jag tipsar om denna bok längre?!
För jag är fortfarande lika ledsen!
januari 17, 2010
januari 13, 2010
januari 12, 2010
januari 11, 2010
Sånhär vill jag göra
En låt som
har gjort mig glad: You're so true - Joseph Arthur
har gjort mig ledsen: Hand On Your Heart - Jose Gonzales
jag vill dansa till: Kids - MGMT
jag vill dansa ännu mer till: Seize the day - Hoffmaestro
lugnar ner mig: The Wolves (Act I and II - Bon Iver
jag lyssnar på för att bli pepp: Party with my pain - Johnossi
påminner om kärlek: City of blinding lights - U2
påminner om gamla tider: Samson - Regina Spektor
påminner om ångest: Summerskin - Death Cab for Cutie
jag lyssnar på väldigt mycket just nu: One last time - The Kooks
är väldigt, väldigt bra: Crash into me - Dave Matthews band
lyssnas på i ilska: I want to hear what you have got to say - The Subways
jag lyssnar på när jag är kreativ: Bob Dylan
påminner om sommardagar: Last Nite - The Strokes
påminner om våren: Reconsider me - Moneybrother
påminner om en bra film: Into the wild soundtrack
påminner om staden jag tycker om: -
jag lyssnade på när jag var 13: Alla vill till himmlen- Thåström
jag lyssnade på när jag var 15: Angie - Rolling Stones
jag lyssnade på när jag var 17: är väldigt mycket sjutton, och just nu är det mycket Mumford and sons
jag lyssnar på just precis nu: *klick*
har gjort mig glad: You're so true - Joseph Arthur
har gjort mig ledsen: Hand On Your Heart - Jose Gonzales
jag vill dansa till: Kids - MGMT
jag vill dansa ännu mer till: Seize the day - Hoffmaestro
lugnar ner mig: The Wolves (Act I and II - Bon Iver
jag lyssnar på för att bli pepp: Party with my pain - Johnossi
påminner om kärlek: City of blinding lights - U2
påminner om gamla tider: Samson - Regina Spektor
påminner om ångest: Summerskin - Death Cab for Cutie
jag lyssnar på väldigt mycket just nu: One last time - The Kooks
är väldigt, väldigt bra: Crash into me - Dave Matthews band
lyssnas på i ilska: I want to hear what you have got to say - The Subways
jag lyssnar på när jag är kreativ: Bob Dylan
påminner om sommardagar: Last Nite - The Strokes
påminner om våren: Reconsider me - Moneybrother
påminner om en bra film: Into the wild soundtrack
påminner om staden jag tycker om: -
jag lyssnade på när jag var 13: Alla vill till himmlen- Thåström
jag lyssnade på när jag var 15: Angie - Rolling Stones
jag lyssnade på när jag var 17: är väldigt mycket sjutton, och just nu är det mycket Mumford and sons
jag lyssnar på just precis nu: *klick*
Och för att jag aldrig läst om några andra som lever så strikt efter sex, drugs and rock'n'roll
Ni kan slå er i backen på att jag fortfarande hatar att summera, reflektera över gångna år och sedda filmer. Men det är som att jag har en jävla tvångstanke som ber mig skriva lite om året, filmen eller som nu, den utlästa boken, bara för att den är så jävla bra. Faktum är att The Dirt är så bra att jag bara blir frustrerad över att behöva skriva om den. För att det inte riktigt går att uttrycka i ord.
Väl i läsningens hetta blir jag totalt skruvad. Den är bitterljuv rakt igenom, ett gift, något jag vill klänga mig fast i föralltid. Och genant inför mig själv, det kan liksom krypa innanför huden på mig, få mig att gny i ren förtjusning av allt det idiotiskt pantade dom gör. Får mig ofta att vela sjunka genom jorden, för jag ser hur fel allting kommer bli. Får mig ofta att öppna upp tårkanalen, för det är så förjävligt under ytan och svart ibland. Och utan att gå in mer på det så har du, helt enkelt, aldrig känt mer medlidande än vad du känner för Nikki, Lee, Vince och Mick Mars. Tro mig!
Samtidigt, är boken så pang kanon och kalas, att Sixx troligtvis ligger tätt intill dig och viskar de snuskigaste jävla ord i ditt öra och det känns ungefär som när du är påväg att få världens jävla orgasm och du har ingen aning om vart du ska ta vägen för det är så,så,så,så nära innan det bara EX PLO DE RA R. Ut i varenda del av din kropp! Ungefär så är boken, utan tvekan genom halva. Och du får världens bredast flin, det bah' ilar genom kroppen och du kan absolut stå och studsa upp och ner upp och ner upp och ner på stället för att få läsa mermermer.
Väl i läsningens hetta blir jag totalt skruvad. Den är bitterljuv rakt igenom, ett gift, något jag vill klänga mig fast i föralltid. Och genant inför mig själv, det kan liksom krypa innanför huden på mig, få mig att gny i ren förtjusning av allt det idiotiskt pantade dom gör. Får mig ofta att vela sjunka genom jorden, för jag ser hur fel allting kommer bli. Får mig ofta att öppna upp tårkanalen, för det är så förjävligt under ytan och svart ibland. Och utan att gå in mer på det så har du, helt enkelt, aldrig känt mer medlidande än vad du känner för Nikki, Lee, Vince och Mick Mars. Tro mig!
Samtidigt, är boken så pang kanon och kalas, att Sixx troligtvis ligger tätt intill dig och viskar de snuskigaste jävla ord i ditt öra och det känns ungefär som när du är påväg att få världens jävla orgasm och du har ingen aning om vart du ska ta vägen för det är så,så,så,så nära innan det bara EX PLO DE RA R. Ut i varenda del av din kropp! Ungefär så är boken, utan tvekan genom halva. Och du får världens bredast flin, det bah' ilar genom kroppen och du kan absolut stå och studsa upp och ner upp och ner upp och ner på stället för att få läsa mermermer.
januari 07, 2010
januari 06, 2010
januari 05, 2010
Deltid
Lov är så förbannat skönt! Prisa regeringen för att vi fortfarande har det. MEN efter sex dagars riktig ledighet känner jag mig frisk som en nyponros och gick därför till jobbet idag och tiggde lite arbetstider. Har jag blivit arbetsnarkoman?!?!?
Med tanke på att jag under december månad gick med trehundra kilo tunga steg mot köpmantorget var och varannan dag, typ börja lipa när jag kom hem för "jag oooorkar inte mer, jag måste ju FÅ LEVA. Jag kommer gå in i väggen innan jag kommit upp i åldern av sjutton år och två månader. Dessutom går jag i skolan samtidigt och i skolan får man läxor. NI FATTAR JU ALDRIG NÅNTING! Buhusnyftbuhu och blablabla" så känns ju detta beteende lite främmande.
Ska inte förneka att jag faktiskt tyckte det var jobbigt med 8:15 - 19:15 varje dag och ett fett jävla NK-prov med hundra timmars plugg därefter. Men nu känns det som att jag får smaka på kakan. Hetsäta upp den! Och ändå älskar jag att vara ledig. Sååååååå delad!
Med tanke på att jag under december månad gick med trehundra kilo tunga steg mot köpmantorget var och varannan dag, typ börja lipa när jag kom hem för "jag oooorkar inte mer, jag måste ju FÅ LEVA. Jag kommer gå in i väggen innan jag kommit upp i åldern av sjutton år och två månader. Dessutom går jag i skolan samtidigt och i skolan får man läxor. NI FATTAR JU ALDRIG NÅNTING! Buhusnyftbuhu och blablabla" så känns ju detta beteende lite främmande.
Ska inte förneka att jag faktiskt tyckte det var jobbigt med 8:15 - 19:15 varje dag och ett fett jävla NK-prov med hundra timmars plugg därefter. Men nu känns det som att jag får smaka på kakan. Hetsäta upp den! Och ändå älskar jag att vara ledig. Sååååååå delad!
januari 03, 2010
Fin
What a night for a dance, you know I'm a dancing machine
With the fire in my bones and the sweet taste of kerosene
I get lost in the light so high don't wanna come down
To face the loss of the good thing that I have found
In the dark of the night I can hear you calling my name
With the hardest of hearts I still feel full of pain
So I drink and I smoke and I ask you if you're ever around
Even though it was me who drove us right in the ground
See the time we shared it was precious to me
But all the while I was dreaming of revelry
Gonna run baby run like a stream down a mountainside
With the wind at my back I won't ever even bat an eye
Just know it was you all along who had a hold of my heart
But the demon and me was the best of friends from the start
With the fire in my bones and the sweet taste of kerosene
I get lost in the light so high don't wanna come down
To face the loss of the good thing that I have found
In the dark of the night I can hear you calling my name
With the hardest of hearts I still feel full of pain
So I drink and I smoke and I ask you if you're ever around
Even though it was me who drove us right in the ground
See the time we shared it was precious to me
But all the while I was dreaming of revelry
Gonna run baby run like a stream down a mountainside
With the wind at my back I won't ever even bat an eye
Just know it was you all along who had a hold of my heart
But the demon and me was the best of friends from the start
januari 02, 2010
En försenad summering, varav jag utgår från en egentligen omöjlig lista, av år tvånollnollnio
Fastnade i fällan och gjorde en "året som varit"- lista på bilddagboken. Hur fan summerar man ett år? Undrar jag! Att tänka trehundra dagar och mer bakåt i tiden är så kolossalt svårt att hjärnan brinner upp och sipprar ut genom örat.
Fan, tvåtusennio känns inte som ett enda år. Snarare som tre. Med tanke på vad jag hunnit med, vad jag varit med om och hur jag på ett år kunnat känna alla känslor jag tror att en människa kan förmå sig att känna. Jag har varit så högt upp i skyn, full av kärlek, glädje, lycka, ömhet, människors hjärtan och bland de finaste ögonblick i mitt liv, att inte någon, någonsin, skulle få ner mig på marken igen. Samtidigt som jag varit så under ytan av trassel, dumheter, "hårt mot hårt", sorgsna moment, och... hjärteont. För det krampa så brutalt i vänsterbröst att jag , specifikt under maj månad, trodde jag var på väg o gå under. Och jag var så jävla sur och förbannad på mig själv för att det endast var jag, jag och ingen annan som satt mig i mitt eget klister.
Att då komma ihåg att det rörde sig om en och samma tidsepok i mitt liv och vara tvungen att skriva svaren över hur det generellt sett sett ut var nästan obegripligt. Men nog om smärta, och hjärta. För det fanns en jävla massa frågor om vad som egentligen gjorde mig glad? ALLT! Hade jag nästan kunnat säga. För på något sätt är jag glad att allt som hänt, hänt. Och vilken låt som påminner om 2009? Vilken jag var osäker på, men valde efter många om och men "Skinny Love" Men som också hade kunnat bli "Bluest light" eller "This modern love". Vem jag är mest sugen på? Vilket egentligen är en skönhet rå.jävla.mycket.snyggare än Conny Bloom. Sen den skitjobbiga frågan "Bästa personen du lärde känna?" Vilket blev Jontesisi och vilket det mycket riktigt är. Men det slog mig i samma sekund som jag tröck på "Upload" att jag träffat pojkar som t.ex. Johan också, och John. Och en massa massa massa fina människor som jag är fantastiskt tacksam över att få ha lite på håll, eller nära intill hjärtat. Two thousand and nine har gett mig så mycket mer än vad jag trodde fanns, än vad jag kunnat tänka mig. Så egentligen vill jag kicka den där listan in his ass, för den är så jävla svår.
Och bara rätt och slätt säga, jag hatar att summera år. Jag älskar tvåtusennio! Älskar.
Fan, tvåtusennio känns inte som ett enda år. Snarare som tre. Med tanke på vad jag hunnit med, vad jag varit med om och hur jag på ett år kunnat känna alla känslor jag tror att en människa kan förmå sig att känna. Jag har varit så högt upp i skyn, full av kärlek, glädje, lycka, ömhet, människors hjärtan och bland de finaste ögonblick i mitt liv, att inte någon, någonsin, skulle få ner mig på marken igen. Samtidigt som jag varit så under ytan av trassel, dumheter, "hårt mot hårt", sorgsna moment, och... hjärteont. För det krampa så brutalt i vänsterbröst att jag , specifikt under maj månad, trodde jag var på väg o gå under. Och jag var så jävla sur och förbannad på mig själv för att det endast var jag, jag och ingen annan som satt mig i mitt eget klister.
Att då komma ihåg att det rörde sig om en och samma tidsepok i mitt liv och vara tvungen att skriva svaren över hur det generellt sett sett ut var nästan obegripligt. Men nog om smärta, och hjärta. För det fanns en jävla massa frågor om vad som egentligen gjorde mig glad? ALLT! Hade jag nästan kunnat säga. För på något sätt är jag glad att allt som hänt, hänt. Och vilken låt som påminner om 2009? Vilken jag var osäker på, men valde efter många om och men "Skinny Love" Men som också hade kunnat bli "Bluest light" eller "This modern love". Vem jag är mest sugen på? Vilket egentligen är en skönhet rå.jävla.mycket.snyggare än Conny Bloom. Sen den skitjobbiga frågan "Bästa personen du lärde känna?" Vilket blev Jontesisi och vilket det mycket riktigt är. Men det slog mig i samma sekund som jag tröck på "Upload" att jag träffat pojkar som t.ex. Johan också, och John. Och en massa massa massa fina människor som jag är fantastiskt tacksam över att få ha lite på håll, eller nära intill hjärtat. Two thousand and nine har gett mig så mycket mer än vad jag trodde fanns, än vad jag kunnat tänka mig. Så egentligen vill jag kicka den där listan in his ass, för den är så jävla svår.
Och bara rätt och slätt säga, jag hatar att summera år. Jag älskar tvåtusennio! Älskar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
