En försenad summering, varav jag utgår från en egentligen omöjlig lista, av år tvånollnollnio

Fastnade i fällan och gjorde en "året som varit"- lista på bilddagboken. Hur fan summerar man ett år? Undrar jag! Att tänka trehundra dagar och mer bakåt i tiden är så kolossalt svårt att hjärnan brinner upp och sipprar ut genom örat.

Fan, tvåtusennio känns inte som ett enda år. Snarare som tre. Med tanke på vad jag hunnit med, vad jag varit med om och hur jag på ett år kunnat känna alla känslor jag tror att en människa kan förmå sig att känna. Jag har varit så högt upp i skyn, full av kärlek, glädje, lycka, ömhet, människors hjärtan och bland de finaste ögonblick i mitt liv, att inte någon, någonsin, skulle få ner mig på marken igen. Samtidigt som jag varit så under ytan av trassel, dumheter, "hårt mot hårt", sorgsna moment, och... hjärteont. För det krampa så brutalt i vänsterbröst att jag , specifikt under maj månad, trodde jag var på väg o gå under. Och jag var så jävla sur och förbannad på mig själv för att det endast var jag, jag och ingen annan som satt mig i mitt eget klister.

Att då komma ihåg att det rörde sig om en och samma tidsepok i mitt liv och vara tvungen att skriva svaren över hur det generellt sett sett ut var nästan obegripligt. Men nog om smärta, och hjärta. För det fanns en jävla massa frågor om vad som egentligen gjorde mig glad? ALLT! Hade jag nästan kunnat säga. För på något sätt är jag glad att allt som hänt, hänt. Och vilken låt som påminner om 2009? Vilken jag var osäker på, men valde efter många om och men "Skinny Love" Men som också hade kunnat bli "Bluest light" eller "This modern love". Vem jag är mest sugen på? Vilket egentligen är en skönhet rå.jävla.mycket.snyggare än Conny Bloom. Sen den skitjobbiga frågan "Bästa personen du lärde känna?" Vilket blev Jontesisi och vilket det mycket riktigt är. Men det slog mig i samma sekund som jag tröck på "Upload" att jag träffat pojkar som t.ex. Johan också, och John. Och en massa massa massa fina människor som jag är fantastiskt tacksam över att få ha lite på håll, eller nära intill hjärtat. Two thousand and nine har gett mig så mycket mer än vad jag trodde fanns, än vad jag kunnat tänka mig. Så egentligen vill jag kicka den där listan in his ass, för den är så jävla svår.

Och bara rätt och slätt säga, jag hatar att summera år. Jag älskar tvåtusennio! Älskar.