I all hast

Just nu, på väg till skolan kom jag att tänka på om min skolgång ens hade varit hälften så rolig om jag inte valt media. Kanske hade den det, minsann. Men jag hade mot alla odds hyst en sådan kärlek till människorna omkring för ni vet, eller ja...

jag har en förbannat rolig klass. Så enkelt!
Det går att vara sur och arg och ledsen i ungefär 2,3 minuter. Sen har man hört "bra snack, duringerbravisstjahej, lölledittes, soooooft BRUCHANN" och allt vad som yttras tretusen gånger för mycket för att gå omkring och fortsätta vara nedstämd.

Och torsdagrna. Torsdagar! Jag är med min ljudgrupp två timmar på förmiddagen och fyra timmar därefter. Det är mer som ett fritidsintresse än skolplikt. Att gå omkring och bli kallad Smulan fyra gånger i minuten, Sara har planerat giftemål och barn med typ, varenda en av pojkarna. Under varje fikarast slår vi på smurhits och kör Huvud, Axlar, Knä och Tå. Allihopa! Tills man inte kan stå upp för man skrattar för mycket och tempot är alldelens för högt. Och när vi dansar till Spice Girls så att byxorna är på snudd att fara av.

Men sen får jag också göra det jag är där för. Vilket just nu är att redigera en intervju med Luleås enda Lisbeth Grape. Och att sitta där i båset, höra samma klipp om och om igen, gång på gång på gång. Aaah, det kan vara tröttsamt. Men så är det helt jävla underbart att nöta nöta nöta, gnugga gnugga gnugga. Få det lite bättre, få det perfekt.