I lördags var hela stan kulturell. Lyckad kväll för övrigt! Men imorse när jag slog upp tidningen och ögglade igenom referatet från kulturnatten var där det jag hoppats på.
"Men för oss som inte riktigt tål de tyngre mineralerna finns där ett par poppärlor emmelanåt - exempelvis tight funkrock signerad Rain Dogs, liderlig indie med debuterande Ze Strakos..."
Alltså just dessa Ze Strakos - Johan, Sebbe, Mattis och Carl, dom är mina nya idoler. Jag var deffinitivt inte den ända på Lillan och hoppade på stolen, skrek och hade mig. Däremot var jag kanske en av de specifika som fick en sådan otroligt varm känsla i hela kroppen att jag omöjligt kunde sluta le. Så där satt jag hela konserten och hade världens bredaste flin placerat över hela fejjan.
Men
jag
var
ju
otroligt
stolt... över dessa grabbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar