Det ownade hos Wallo, för att mina skolbuddies är så fina. På altanen på innergården hade sommaren hittat sin plats. Jag kan aldrig komma på en enda gång det gått så snabbt att cykla från Björx till stan. Att dansa, och att göra det på gatan. Jag har varit inne i världens finaste lägenhet! Helt plötsligt hittade jag några vilsna bästisar på gatan. Som jag fick ropa upp(!!!) och det var fan en känsla. Fina, fina ord. Och att virra omkring, ligga i gräset, kramas, sitta på en pakethållare, fara omkring utan mål, träffas, ja till och med jordens stökigaste Max var skitfint. Avslutet. Promenaden hem. Väl hemma. Att vakna på morgonen och ha det där pirret i sig fortfarande så man måste spänna sig och det ilar genom hela kroppen. Jag hade velat hoppa en timme i sängen egentligen.
Men ja, att äntligen få röja igen, var fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar