Stackarn

ÄR JAG EN MES?
Jag börjar fundera på om all stake i mig försvunnit. Av allt kärleksfilmstittande, le love bloggen, hjärtan jag kluddar i skrivhäftet på en sölig lektion. Av bristen på skridskoåkning, hopp från klippor, brottningsmatcher e.t.c.

För jag tyckte bara svinsynd om Foppa igår när alla skulle tackla honom mot sargen, trycka ner honom på isen och köra klubban i ryggen. Och när publiksidan "vi står upp för Luleå" började skrika "PETER FORSBERG SKA BÄRAS UT PÅ BÅR, SKA BÄRAS UT PÅ BÅR, SKA BÄRAS UT PÅ BÅR" kände jag ett stygn i hjärtat av hur brutalt elaka människor kan vara mot en stackars individ. Som värsta jävla mobbningen.

Så när alla jublade lycklig över att Foppa inte skulle göra entré för sista perioden satt jag och tyckte synd om hans finger ur led och alla elakingar som hade samlats för att trycka ner honom. Men det är bara för att Foppa är Foppa. Annars hade det väl varit ren och fin underhållning.