mars 20, 2010

Beundran

Jag avundas dom som på något sätt lyckas hitta den där jävlaranamma-känslan i sig när det kommer till läxor. Dom som har tre prov på en vecka, hatar dom, men ändå tar sig upp. Dom som får frågan om det faktiskt inte är bättre att hoppa av gymnasiet än att försöka plugga sig igenom skiten. För på något jääääävla sätt fixar dom alltid det där provet, eller recensionen. Och jag bara faller meter och yttligare meter ner genom en svacka som inte är en svacka utan en ständig downtime.

Men ingen frågar om jag vill sluta. Eller kritiserar mina betyg. Eller ens har en tanke på att mina betyg dalar. Vilket dom uppenbarligen inte gör, i och för sig. Men jag fattar inte hur jag tar mig igenom allt?! Hur lyckas jag? Jag gör ju inte ett skit. Och jag ids inte ens göra ett skit. Skulle skita i om jag blev tvungen att göra ett skit. Ärligt talat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar