Synd om mig

Alltså, jag känner mig exakt som jag tror att en lös bajskorv känner sig. Sunkig, jobbig, ond, blöt, orkelös. Äh vafan vet jag, men typ så. Jag är så less på att vara nyopererad att jag vill lägga mig ner på golvet, åla, och dö. Jag känner mig inte ens lite egosentrisk och kan garantera att jag inte förstorar upp det när jag säger att det är mest synd om mig just nu i heeeela väääärlden.

Jag har ont, kan inte klia under gipset där det kittlas 23,5 timmar av 24, jag nyser hela tiden, det gör ont. Jag har tamponger i näsan, jag blöder näsblod hela tiden, jag är trött, jag är svullen typ överallt. Till och med under tårna. Jag får inte äta stark mat. Jag äter bara stark mat. Det gjorde svinjävlafantastisktshitjagdörpåplatsont att åka flygplan. Det är läskigt att äta spaghetti för jag tror det ska fastna i näsan.

Jag vill ha någon som ligger i min säng, stryker mig över håret, pussar på min panna, kramar mig ständigt, ger mig massage när jag knäpper med fingrarna. Går ut och köper pizza när jag tigger om det. Matar mig med isglass. TAR BORT DENNA SMÄRTA! Jaaa, ååååh, syyynd ooom miiigigigigig.