Förr tyckte jag inte alls att Luleå var så jävla litet. Det må ha varit en liten prick på kartan och Storgatan som korsar Smedjegatan må vara det enda lilla vi kan kalla för "stan", där alla affärer löper efter en gata.
Trots det har jag aldrig dragit Luleå över kanten "en stad där alla känner alla". För det gör vi ju inte, eller? Nä kanske inte! Men jag kan inte gå till KH trappan utan att veta vem alla mellan 15 till 25 är, typ. Jag kan heller inte konversera med en person om en person utan att personen jag pratar med vet vem personens jag pratar om bästa kompis har varit "tillsammans med den där Johan som nu är på G med Cissis du vet. Och du vet hennes kompis förresten..."
Fan vad vi ska behöva trängas på gatorna och det går nog inte att undgå att hamna i någons konversation. Jobbigt att veta så mycket om alla utan att ens ha pratat med dem.
Den enda jag egentligen inte visste om, eller som hade någon koppling med någon annan som jag redan kände av är väl Mattias. Fast då är det ju klart... min familj köpte deras hus, för ett år sedan. Hans familj bytte till min lägenhet, för ett år sedan. Så vi hade ändå träffats, och sagt hej, innan vi började hänga i våra gamla bostäder. Flyttade bara plats!
Så tydligen vet man om varandra i vilket fall som helst. Och Luleå är fortfarande absolut lika litet, om än mindre.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar